Fullt ös i Revinge

I dag tog vi en tur till Emmas älsklingsställe....Revinge övningsfält/skjutfält. Här brukar vi vara och låta henne springa av sig rejält.

I dag var hon rejält pigg och hade en massa energi som ville ut.

Hon skall alltid ha de största pinnarna.

Här vänder hon mitt framför mattes fötter....haha.

Men matte har ju en bra pinne och Emma väntar in att den skall kastas iväg.

Jag gick en bit bort och A höll i Emma. Sen släppte hon Emma och jag fotade. Sådana här miner har Emma när hon springer, de minerna kan skrämma många..haha.

Hon riktigt flyger genom luften.

Jag tar mig ork att leka med henne lite också.

Hon fångar tallgrenen perfekt i munnen. Hon älskar att fånga saker.

Här frågar man om en puss. Det blev en mycket slemmig sådan...haha.

Sedan åkte vi till Bjärsjölagård i Sjöbo kommun.

Tog hem via Hörby, Höör och Eslöv sen Malmö.

Här har vi då stannat i Hörby, och i denna parken som ligger precis innan man kommer till kyrkan, har jag velat gå i sen fyrtio år tilbaka. Vi åkte genom Hörby var gång vi åkte till landet och åker samma väg ännu då vi skall till Häglinge. Men aldrig gått i parken. Här finns också en staty jag är väldigt nyfiken på.

Christian Kruse står staty här...varför?
Jo, för han var en svensk konstnär, född här i Hörby. Han kom till Stockholm 1896 för att utbilda sig. Han studerade vid Tekniska skolan för Olof Arborelius, Anders Forsberg och Eugéne Jansson. I Berlin 1808-09 vid Berliner-Secessionens. I Paris på Académie Delécluse samt på krokiskolorna Académie de la Grande Chaumière  och Académie Colarossi. Christian Kruse är mer känd utomland än i Sverige. Han bodde också i Narvik och Laxå.

Christian Kruse målade mest landskap i olja, kol eller färgkritor, i en fin, ofta grågrön kolorit. Men han målade även en del porträtt.

Efter många och långa utlandsvistelser var konstnären Christian Kruse med hustrun Marya under åren 1934 till 1947 bosatt på gården Bräcke vid Osbyholm. Hans värld hade för den skull inte krympt. Han behöll många av sina kontakter, och han fick många framgångar på utställningar utomlands. Bostadshuset på Bräcke var lite speciellt jämfört med traktens hus i övrigt och dess karaktär och vackra omgivningar invid Hörbyån bidrog till att Kruse valde denna boplats. Paret Kruse skilde sig från ortsbefolkningen och var lite bohemartade. De blev härigenom kända gestalter i sin hembygd och kunde ofta ses tillsammans när de kom med staffli och penslar på väg till eller ifrån något motiv i bygden. Kruse bar alltid stor vit rock och en vit hatt. På vintern bytte han denna till en svart hatt. Tillsammans pratade paret Kruse alltid franska och Kruse var den lågmälde av de två. Marya talade högt och gärna och talade god svenska trots sitt polska ursprung. Där den ene fanns var den andre i omedelbar närhet. Kruse var tillbakadragen och hövlig utöver det vanliga. Oavsett hur många gånger man mötte honom per dag lyfte han alltid på hatten och hälsade. Under sitt arbete ville han alltid vara ifred. Enda undantaget var hustrun Marya som fanns i närheten. Kruse var inte enbart en duktig konstnär, han var även en duktig snickare och gjorde själv många ramar till sina tavlor. Under sin tid på Bräcke, den plats och bostad som var idealisk för hans yrkesutövande, utförde han en del av de verk som idag representerar honom på olika musèer i Europa.

Sen bar det hemmåt.