 |
| Här va Emma inte gammal, vi hade precis fått hem henne. |
 |
| Liten buse va hon. |
 |
| Det har alltid sett skönt ut när Emma sover. |
 |
| Här har hon snott mattes gästsäng hos mattes föräldrar. |
 |
| Ibland undrar man om hon verkligen är en hund. |
 |
| Hon har de mest märkliga ställningar. Ingen bra kvalitet på bild men ni ser kanske ändå? |
 |
| Syskonträff i Tjörn. |
 |
| Tio Cane Corsohundar samlade. |
 |
| Busigt utseende? Nej då..... |
 |
| Som sagt, undrar om det var en hund vi fick ha ha. |
 |
| Hon kollar gärna omgivningen, vår nyfikna lilla Emma. |
 |
| Jag och Emma. |
 |
| Jo då, hon drar rejält ibland. |
 |
| Men kan också gå väldigt fint. |
 |
| Här leker hon med brodern Milo. |
 |
| Milo och Emma. |
 |
| Emma älskar att träna. |
 |
| Sen är hon också vacker att titta på tycker vi. |
 |
| Hon älskar sand och strand. |
 |
| Dessa sista bilder är sååå fina och hon är så vacker på dom. |
Hon är en jättefin hund, Emma. De sista korten är fantastiskt fina. Har du tagit dem?
SvaraRaderaPetra
RaderaTack. Jo Emma är fin men brukar skoja om henne att hon är knasig..hehe.
Nej jag har inte tagit de tre sista korten, det är uppfödaren som tagit dom. Dom är väldigt bra och skulle gärna vilja ta åt mig äran för dom, så avis är jag på fotona. Men som sagt motivet är ju vårt..hehe...det är man ännu stoltare för.
"Emmas många ansikten" skulle du kunna haft som rubrik på det här inlägget. Jag har flera gånger funderat på vad som fick dig och A att välja just cane corso när ni skulle skaffa hund. Inte för att jag är någon kännare när det gäller den rasen, men betraktas den inte som en rätt "hård" ras, som kräver sin man (eller kvinna) för att inte bli rena pesten? Det är inte vem som helst som klarar en corso, som jag förstått saken.
SvaraRaderaHåller med Petra om att uppfödarens bilder är jättefina! Fast inte är det fel på dina egna heller :o)
Nina/Stjärnkraft
RaderaJa du, ibland undrar jag också vad som fick mig att gå med på att skaffa en Cane Corso...hehe...
A och jag hade börjat tala om att skaffa en hund och då en Mops....men så i samma veva så nämnde hon en kompis eller kompiskompis som hade en ovanlig ras från italien. Detta är då pappan till Emma. Vi fick veta att uppfödaren fanns på Tjörn utanför Göteborg. A hade tydligen varit där innan med en kompis och kollat in rasen.
A snackade med mig om den och vi kom överens om att hälsa på uppfödaren igen nästa gång vi var i trakterna. Sagt och gjort och så var vi där.
Uppfödaren släppte in mig i en stoooor bur med tre stora, nästan 70 kilo tunga, hundar som flåsade tungt och swischade förbi mig. Stel och rädd stod jag där till en början, tills jag märkte hur härlig denna rasen va. Den var udda, tuff, rå, fin och vacker...samtidigt skrämmande.
Ju mer tiden gick ju mer tänkte jag på det och så bestämde vi oss. Jo man måste vara bestämd och ja, det är svårt ibland att tygla Emma, då hon och jag inte alltid vill samma. A kan bättre. Men det är både tryggt att ha Emma och kul. Hon är lika snäll som hon kan vara grym och vaktig. När hon väl blir arg blir till och med jag rädd.....haha.....
Vi blev hårt granskade av uppfödaren innan vi fick henne....just för att vi skule klara henne och för att vi var rätt personer......
Puh, skönt att höra att ni tog Emma från en seriös uppfödare! Jag tycker såå synd om t.ex. pitbull terrier-rasen, som mestadels pga urskiljningslös avel och uppfödning fått ett oförtjänt dåligt rykte. Men tyvärr är det ju så, vem som helst kan börja avla valpar och kränga runt, och om köparna är oerfarna och inte vet vad de ger sig in på ... tja, då går det åt helskotta. Trist :o/
SvaraRaderaNina/Stjärnkraft
RaderaJa vår uppfödare hade som regel att inte sälja till någon med militärbyxor och snaggat hår...hehe....