Mormors kusin, Sture, avslöjar en hemlighet

Dagen började med att jag ville göra en visit hos en släkting här i krokarna. Sture, som han heter, är mormors 82:åriga kusin.

Han bor såhär fint.

Vet inte om han ville vara med på bild så jag lade in lite av honom bara. Men det var en trevlig pratstund och vi kollade många foton i hans album. Han är klar i knoppen och vet till 100% vad han snackar om, när det gäller släkten. Han frågade efter vår vovve Emma men denna gången var inte hon med. Han berättade mycket intressant om släkt m.m. Han avslöjade också en hemlighet, att en kändis, Christine Meltzer, är en släkting till oss, på hans pappas sida....och Sture har nästan aldrig fel. Så nu skall jag ta reda på hur hon är släkt.



Sen åkte vi till Fjällbacka där A inte hade varit förut, inte vad hon mindes. Jag var där 1996 med kompisar, så det var kul att komma tillbaka igen.



Det första vi stötte på var denna roliga brandstation.

En fräck hattbutik låg i början av samhället.

Vi drog oss ner mot hamnen och centrum.

Ett litet kul hotell. Det var inte stort...haha.

Här kom giuder och berättade om Fjällbacka. En massa tyskar och norrmän turistade här.

Härliga hus med härlig stämning. Men när jag la in bilden märkte jag en kul sak. Paret på bänken, gör samma sak. Kolla bilden som följer.

Båda gör samma och håller i samma typ av påse..haha.

Ingrid Bergman stod staty. Hon gästade Fjällbacka mycket då hon levde och tydligen efter hennes död spreds ena delen av askan i havet vid Fjällbacka och andra halvan i Stockholm.

Sen ville vi upp på Vetteberget och gå i Kungsklyftan, där Ronja Rövardotter spelades in.

Det var svettigt och svårt, men här i pausen var det svalkande mellan klipporna.

Tre stora stenar sitter fast mellan klippväggarna.

Dessa trappor fanns inte sist jag var här. De ledde upp till toppen av berget.

Vilken utsikt från trappan. Var ändå inte helt uppe på toppen.

Nu var jag uppe och utsikten var enorm.

Ljungen blommade för fullt.

Jag får rysningar när folk skall stå så nära kanten dom bara kan. Blir lite arg inombords också, hur man kan vara så dumdristig. Men som A säger, det är inte min sak att lägga mig i, men ja jag kan ändå inte förstå varför folk gör så. Det kan lossna sten från kanten, man kan halka och blåsten kan hugga tag i en.

Nere igen och nere i idyllen.

Trollet i berget? haha. Ja det var jag som ville ha ett lite annorlunda foto.

Sen drog vi till Strömstad. Där på parkeringen stod en väldigt fin VW. Exakt en sådan har jag haft men en röd. Denna VW:n var sååå fin.

 Strömstad var en ok stad. Minns ni Per Oscarssons serie "Strömstads polisen"? Förresten är mormors bror född här.

Det här var en fin segelbåt. Gillar när det är trä på båtar.

Det här fotot tog jag bara för att en av mina bloggläsare/följare skall kanske säga något om....haha. Får se vad som sägs....är det månne en släkting? Kolla caféets namn.......

En fin staty stod också här. Koster-valsen hette den.

Vi gick vidare i staden. Kanalen var också rätt mysig.

Sista bilden från Strömstad. Sen tog vi bilen och åkte hem.