lördag 30 juli 2011

Det luktade lik

Nu har vi varit hemma någon dag efter Gotlandsresan och hämtat ut Emma från hundpensionatet. Så vi tyckte att hon var värd en hel dag i skogen, vilket hon älskar. Så vi packade in och for till gamla vanliga stället. Göingeholm här i Skåne. Vädret var inget vidare, men som sagt, allt är vad man gör det till och visst går det vara ute i alla sorters väder.

Här, där ett gammalt båthus en gång legat, älskar Emma att plaska runt i strandkanten och leka med pinnar och annat som flyter i ytan.

Lite galen är hon ibland, här vet jag inte vad hon gör!?! ha ha.

Liksvampar, eller Stinksvampar som man också kan säga, växte det massor utav i skogen. Lukten drar till sig insekter som äter av slemmet, och slemmet innehåller sporer som insekterna sedan sprider. Det luktade lik i delar av skogen.

Här fanns allehanda blommor också.

Vi fikade där vi brukar. En stor byggnad med trappavsats. Kanske hörs tråkigt men där är underbart att sitta och väldigt skönt och njutbart.

Kaffet smakade väldigt gott. A tog bilden precis då jag smakar första klunken.

En liten bit ifrån går hästar. Dessa tillhör Ulla Åberg och är travare.

Emma höll koll efter spännande saker under hela turen, som tar drygt två timmar.


Röd och vit flugsvamp. Varför det heter flugsvamp är för att förr i tiden så plockades dessa och smulades ner i mjölk i en tallrik. Mjölken drog till sig ämnen från svampen, som sedan lockade flugorna. Flugorna kom och åt och dog sedan. Därav namnet Flugsvamp.

Jaha, då är man på bild igen. Ja här är vi på väg tillbaka till bilen.

Denna delen av skogen är backig och stenig. Just här så fanns det rävlyor när jag var mindre. Man kunde ibland se en del rävar ibland träden.

Emma tigger godis efter att ha lytt bra på kommando. Men hon ser helt galen ut. Smutsig, slemmig och busig...haha. Men hon har haft det väldigt kul i skogen idag.

Tidigt på 1900 talet låg här torp och gårdar. Gamla stenrösen som delar in ägor och skiljer åkrar från ängar m.m, står kvar sedan den tiden.


Ännu en svamp.

Lika galen bild på Emma efter ännu ett utfört uppdrag på kommando.

Här har flugorna intagit svampen för att äta slemmet. JO, det ÄR en svamp...haha.

Ännu ett stenrös där en stolpe till en grind står kvar. Spiken sitter kvar, så den har väl minst 80 år på nacken.

Bosarpssjön låg spegelblank.

Endast små Skräddare, insekter som springer på ytan, rörde sig på sjön.

Emma var törstig så hon drack nästan upp allt vattnet. Ett tag var denna sjö så ren att man kunde dricka vattnet direkt ur sjön, men i dag vet jag inte hur det är med den saken.

Stugornas brevlådor sitter alla tillsammans innan man kommer in på området. Här hade mina morföräldrar en låda.

Informationstavlan var som vanligt välklädd med olika A4 ark som informerar om ditten och datten.

6 kommentarer:

  1. Ser inbjudande ut den där platsen där ni promenerar! Kom just att tänka på att jag faktiskt inte varit till skogs ännu i sommar, inte ens för att plocka bär eller svamp. Det blir lätt så när man är ensam om att ha en stor trädgård. All tid och ork går åt till densamma.

    Liksvampen var en ny bekantskap för mig. Antingen finns den inte alls här på Åland eller så har jag helt enkelt lyckats undgå att träffa på den under mina svampexkursioner. Kanske lik(a) bra det..?

    SvaraRadera
  2. Stjärnkraft/Nina

    Ja det sägs från folk uppåtlandet och faktiskt även Skåningar själv att Skåne inte har skog. JO, men det finns inte många storskogar. Det är också skillnad på natur och skog. Vi har gott om områden som är mindre dungar med ljusslingor och sådant men storskog har vi i de trakter där bilderna är tagna. Det är de trakterna som "lilla tjejen Helen" från Hörby blev mördad på 80-talet. Man kan verkligen gå vilse här.

    Ja liksvampen är väl inte så kul att stöta på. Den luktar verkligen lik och den går inte och äta heller. Det fanns faktiskt en del Carl Johan svampar.

    SvaraRadera
  3. Hej grabben, vad mysigt, gissa om det känns i hjärtat. En stor del av min uppväxt och även er har vi ju tillbringat däruppe. Kul att ni fortfarande besöker Bosarpssjön, jag gillar det.
    Monkan

    SvaraRadera
  4. Monkan

    Ja det är som du sa en del av barndomen och denna bit släpper jag inte på. Det är det lilla man har kvar från förr och den vill jag bevara.
    Tyvärr gjordes stugan av med, men kanske va lika bra för det skulle inte funkat annars.....många att dela med och mycket knorrande i så fall, ja du kan tänka dig, så det var nog bäst som skedde ändå.

    SvaraRadera
  5. Jag kan förstå att det grämer dig att stugan är borta, men det här arvet kan ju bara beröra två så vitt jag vet.
    Jag förstår inte var det där knorret skulle komma ifrån mer än din mor och jag själv i så fall. Detta har vi nu lagt bakom oss, och jag tycker inte att detta ämne har sin plats på en ofentlig blogg att göra. Du tror kanske inte på det jag säger men stugan hade funnits kvar i familjens glädje idag om jag hade fått fram min vilja, men det stoppades, vilket jag är glad för idag.
    Jan

    SvaraRadera
  6. Nette

    Kanske det kanske inte.....det har ju knorrats med mer saker inom släkten så varför inte om denna stuga då också? Välkomnande av personer och inte välkomnande av personer m.m. Påståenden hit och dit som inte alls stämmer. Man har TROTT en massa saker som inte alls stämmer, utan man antar innan man vet. Så har allt blivit som det blivit. Den ena trycker ut den andra från umgänge m.m. Rena sandlådeleken.

    Jag skriver på min blogg så folk skall förstå vaför saker och ting hänt, men jag skriver egentligen inte i detalj. Men detta svar var jag tvungen att svara på mer detaljerat.

    Ja stugdelen är kanske lagd bakom men allt annat knorr kokar ännu i släktkitteln....i stället för att reda upp saker och ting och ta reda på hur allt egentligen ligger till, så kokar den ännu mer...allt är sådant TRAMS så det är ju löjligt.

    Stör det en vad man skriver så är det upp till bloggläsarna att låta bli läsa min blogg eller ej.

    SvaraRadera